Islandshästar och väder och vind

Det har förekommit en hel del diskussioner om islandshästar och deras behov av vindskydd. En del går till och med så långt att de påstår att islandshästar inte behöver något skydd alls. Naturligtvis ska de ha tillgång till vindskydd. Allt annat vore fel. En islandshäst söker skydd när den behöver det. Men den kan undvika att använda vindskydd som finns av olika orsaker.

Det vi som hästägare måste se till är att ordna så att vindskyddet är behagligt för hästarna och att de känner sig trygga där. Det är också nödvändigt att se till så att rangordningen kan upprätthållas även i vindskyddet. Annars kan det bli så att ranglåga hästar inte vågar gå in.

Skuggigt läge med hänsyn till gassande sol under sommaren, mer än en utgång så att ingen häst blir inträngd, högt läge/väldränerat så att underlaget inte blir blött. Inte för dragigt läge. Inte utfodra i vindskyddet så att det blir rangkamp om maten inne i skyddet. Då blir en ranglåg häst utan både skydd och mat. Övriga hästar blir stressade och vindskyddet får inte den funktion som det är tänkt.

Vindskyddet ska vara en avkopplande plats som ger skydd för väder och vind. Sedan är det islandshästen själv som får avgöra när den behöver skydd för vädret eller helt enkelt vill stå där och koppla av en stund. Men det är enbart de två faktorerna som ska avgöra om den går in i vindskyddet eller inte.

Ridbarhet och exteriör

Vart har de praktiska erfarenheterna för bedömning av exterör för ridbarhet tagit vägen?
Sadelläge, tillräcklig bredd i bogarna, vinklar för kraft?

Jag anser att det finns alltför många islandshästar med hög exteriörbedömning som:
- står bakom sig
- har dålig bogbredd
- har dålig plats för lungor
- har framåtlutande rygg
- har en stram halsöverlinje
- har dålig plats för spottkörtlarna
- har dåligt utvecklad muskulatur

Godmodiga kraftpaket

är det bästa som finns och är ett av huvudmålen i vår avel i Kalvsvik.
Men det finns tyvärr inte så många avelshingstar som är byggda som hållbara turbomaskiner.

Allmän avel inriktar sig alltmer på tomma lyft och det gör att riktiga gaedingar blir alltmer sällsynta.

Dessutom gör alla dessa tomma lyft under uppväxtåren på sådana unghästar att de inte musklar sig som de ska, bl a blir ryggmuskulaturen underutvecklad, och de blir svårare att få starka och uthålliga.


RSS 2.0