Funderingar - islandshästar i allmänhet och i synnerhet

Visst behöver vissa egenskaper hos islandshästen förbättras och individerna göras mer kompletta, men när det gäller vissa egenskaper behöver man sätta gränser för hur stora förändringarna ska vara.

Exteriört sett bör man vara försiktig med allför estetiskt inriktade förändringar. Gångarter och ridbarhet måste gå före. Jag tycker "storhästfolksidéer" om vad som är vackert eller inte har tagit för stor plats de senaste åren. Det är kanske också vad den statistiken Heimir gjort (http://www.heimir-terese.se/) visar på när det gäller exteriör i förhållande till ridegenskaper.

Jag tycker att när det gäller bra anlag så är det bra anlag oavsett om de finns i en häst född 1960 eller född 2000. Bra passanlag är bra passanlag och bra töltanlag är bra töltanlag. Utmaningen som finns är att kunna kombinera bra anlag så att de samlas i samma häst som sedan förhoppningsvis ger dem samlat vidare med rätt kombination av häst. Jag anser att det är mer är frågan om att förvalta än att förändra när det gäller bra gångartsanlag. Framför allt gäller det att förvalta och föra vidare ett bra lynne när man hittar hästar med ett riktigt bra "brukslynne". Det är därför jag tycker att alltför fixerat BLUP-tänkande och användandet av yngre hästar förstör mer än det förbättrar. Här är många som avfärdar fina gamla ston vars föl väl mäter sig med "högblup-föl" när det gäller bruksegenskaper. Dessa ston kan heller inte få någon utmärkelse eftersom BLUP:en används som gallringsmedel. Ett sto kan t ex ha fyra, fem stamboksförda avkommor och ändå ligga en bit under hundra i BLUP. 

Som uppfödare går det helt enkelt inte att placera alla sina uppfödningar hos människor som kan förvalta hästens bruksegenskaper. Man får vara glad om någon häst visas alls. Så länge BLUP:en inte kompletteras med bruksresultat anser jag den vara missvisande för avelsmålet "bra ridhäst". Många hästar kommer förhoppningsvis till tävlingsbanor, däremot är det mycket få som avelsvisas.

När det gäller WF så finns det också många felberäkningar. Hästars totalbedömningspoäng har ändrats några gånger beroende på att viktningsfaktorerna har förändrats. Inte konstigt att BLUP-värdena kan svänga kraftigt fram och tillbaka.  För visst påverkar det en hel del om bedömningspoängen ändras med en tiondel i några led... en del har till och med åkt ur stamboken, fastän det finns bedömningspapper på det hela.

Det är inte särskilt uppmuntrande för uppfödare att stämplas som oseriösa och att de använder hästar totalt olämpliga för avel, när prestationsresultaten säger något helt annat. Likaså är det mycket svårt att få upp BLUP-poängen om utgångsläget är lågt. Det hänger med ett lågt värde i flera generationer.

En intressant artikel att läsa är:  http://www.ishest.dk/avlsside/debat/eidblup.htm

Däremot tycker jag det kan vara bra att använda BLUP som ett komplement för att se trenden i en stam/linje. Men att utgå från den som en total sanning som många gör ser jag som en sätt att försvåra aveln och avelsframstegen. Och som en black om foten på de uppfödare som inte enbart vill jaga BLUP-poäng och använda så unga hästar i aveln som möjligt.

Det talas mycket om bedömningspoäng och statistik. Det är det jag tycker är problemet för närvarande. Alltför mycket statistiksiffror, BLUP och poäng. Det är ju inte enbart det som ger resultat i avel. Erfarenhet, känsla och kunskap glöms bort. Man kan inte avla enbart på papper.

När det gäller BLUP  ser jag det som att man bara mäter hur aveln lyckats generellt sett. Och som det nu är när det gäller uppslutning och visning av hästar är det inte särskilt säkert utslag eftersom det blir selektion i flera steg. Det behövs ett komplement för vilsna entusiaster. (Jag ser mig inte som vilsen själv - jag vet vad jag vill och tycker)

Jag kan ibland häpna över de uttalanden jag träffar på om hästars lämplighet eller inte lämplighet att användas i avel. Likaså har jag också häpnat över hur unghästarna visas på unghästmönstringar t ex med diverse märkliga och farliga varianter som kallats "NH".  Sättet att visa unghästar och hästar behöver ändras vid mönstringar. Kanske kan det medföra en förändring även i hanteringen, ett medvetande om vad som krävs vid hantering (för man får ju inte glömma att hästarna hanteras likadant hemma - på visningen blir det synligt för andra). Men på något sätt behöver man öppna upp möjligheter för att få hästar värderade på ett eller annat sätt. Det räcker inte med internationella avelsbedömningar som kan läggas in i WF och som kan beräknas på alla möjliga varianter av statistik.

För att BLUP ska kunna bli mer tillförlitligt måste antalet visade hästar öka på ett eller annat sätt. Och eftersom det blir så få som kommer till visning som det är nu, så kanske man ska fundera på om det är något man skulle kunna förändra och tillföra. Jag tror dett behövs möjlighet till en sorts bruksprov - en klassning på att hästen är en bra ridhäst. 

För närvarande upplever jag en märklig sorts förändringshets om att hästarna ska "utvecklas" generation efter generation. Jag är övertygad om att man måste sätta en gräns på vissa sidor av utvecklingen. Islandshästen som ras är något man måste förvalta och bevara också och inte bara förändra. Det är ju ändå inte mutationer vi talar om och arvsanlagen finns där. Annars skulle det vara omöjligt att få fram de hästar som finns nu. Jag tycker inte det är bra för aveln att klassa  äldre hästar som dåliga nedärvare bara för att de är äldre. Jag tycker det är att nedvärdera de uppfödare som arbetat med avel under årens lopp.  Och BLUP fungerar inte till fullo som bedömningssystemet är uppbyggt nu. Dessutom finns det ingen anknytning till tävlingsprestation och man kan inte fortsätta på ingången väg att hålla avel för sig och ridhästar för sig. Det är ju ridhästar som ska tas fram - inte en hög med hästar som producerar föl som sedan bara ska visas på avelsbedömningar. Det är här som jag tror det ger utfall även på hur ridhästegenskaperna utvecklats här i Sverige.

Här i Sverige finns det flera äldre ston som gett mycket fina ridhästar, även med avelsbedömningar över 8.0. Och de i sin tur ger bra ridhästar. Men det ger inte utslag på BLUP:en eftersom stona är födda för alldeles för länge sedan.

Att bara satsa på unghästar i avel kommer inte att leda till någon större framgång i längden och jag hoppas verkligen att det inte så småningom kommer att bli panik och att man får leta efter kvarblivna "genbanker" för att hitta tillbaka till de egenskaper som gör islandshästen unik. Så har det tyvärr hänt med många andra raser efter att människan gripit in och lagt in värderingar på vad som är bra - och det har sedan visat sig vara mindre bra för rasen som helhet.

Jag tycker också det är en varningsklocka att det florerar så mycket tal om hur mycket arbete det är med att få islandshästar att tölta och hur lång tid det tar . Det är verkligen inte ett tecken på avelsframsteg.

Det är det som jag menar borde framkomma tydligare vid avelsbedömning. Siffrorna påverkas mycket av ridtekniken och inte så mycket på anlagen. Och siffrorna har sitt system och kan inte ändras för då går det inte att köra statistik..
Men däremot kunde man arbeta mer med kommentarerna.

För mig är bra töltanlag samma nu som för 20 år sedan. Mina krav har inte förändrats. Går en häst i ren tölttakt med vackra mjuka rörelser i hagen har den bra töltanlag som den kan föra vidare till sina föl som så småningom blir nya lättinridna hästar.

Och jag har varit på avelsbedömningar och sett hästar som fått 8.5 i tölt som jag velat använda i avel och jag har också sett andra med 8.5 i tölt som jag inte skulle vilja använda beroende på deras obalans och tendens till styvhet. Hästarna själva är fina men har troligtvis inte de anlagen som jag vill bevara.