Glädjande dagar

har det varit när det gäller bedömningar. Verkligt roligt att det kommit fram ett antal riktigt bra femgångare. Enligt min mening har det varit alltför stort fokus på fyrgångare i Sverige under de senare åren. Men med sådana här resultat så kanske några rykten om femgångare - som jag tycker är fördomar - bleknar bort.

En femgångare i ordets rätta bemärkelse har en taktren vägvinnande skritt, spänstig vägvinnande trav, taktren galopp, mycket bra tölt i flera tempon och så kronan på verket - en pass som är flygande och snabb.

Vacker och bra lynne?

Det är viktigt att ha en öppen diskussion när det gäller avel och uppfödning och också definiera de termer som man använder. Ett exempel är ordet "vacker" och "bra lynne".

"Vacker" kan ju innefatta väldigt mycket. Det beror ju helt på vad man har för bakgrund. Jag tycker t ex att en islandshästs överlinje med ett långt lätt sluttande och välmusklat kors och svansfästet på rätta stället är vackert och upplever många halvblods överlinje som mindre vackert om man säger så. Halvblodsintresserade som haft halvblodens överlinjer omkring sig tycker säkert att en sådan överlinje som jag nämner ser konstig ut. Därför är det inte bra att ha avelsriktlinjer som använder sig av ett ord som "vacker" utan att mycket klart definiera vad "vacker" är.

"Bra lynne" är också ett begrepp som kräver referenspunkter. För mig är en häst med bra lynne en häst som inte har för mycket flyktinstinkt, är uppmärksam, intelligent och har en naturlig vilja att röra på sig och samarbeta.

Ett bra lynne på en uppfödning är resultatet av ston med bra lynne, strävan efter att välja hingst med bra lynne och sedan rätt hantering.
Efter snart fyrtio års uppfödning så vet jag av erfarenhet att temperamentet på fölen kan skilja sig betydligt efter olika hingstar där stoet är densamma. Medan de många gånger inte skiljer sig särskilt mycket med samma hingst som far.

Två föräldrar med mycket flyktinstinkt är ju inte så lämpligt att kombinera. Mycket flyktinstikt har man inte någon nytta av varken på tävlingsbanor eller daglig dags.


Dessa modetrender...

Modetrend ett: Lättbyggda hästar
Denna strävan efter lättbyggda hästar med lång slank hals gör att vissa hästar börjar se smått opropertionerliga ut. Inte tycker då jag det är propertionerligt med hästar som har i stort sett samma djup i bålen som de är djupa i halsen. Och högst upp sitter det ett huvud som inte passar till den smala, smala övergången mellan hals och huvud. Huvudet ser alldeles för stort ut och halsen ser ut att passa till en helt annan kropp än vad den sitter på.
Och den smala övergången gör att hästarna ser ut att ha en kraftig underhals.


Modetrend två: "Schäfertrenden"
Tyvärr är det alltfler islandshästar som står uppställda som om de fått bakhovarna fastlimmade och sedan framhovarna framflyttade.  Ju längre avstånd mellan bakhovar och framhovar desto bättre verkar det som.
Varför anses det som snyggt att en häst ser ut att ha för långa skankar?
Visst står det väl någonstans att hästarna ska vara lättbyggda.
Och visst kan en del hästar se ut att få lite längre linjer och mindre djup om de står på det sättet. Men allt handlar inte bara om djup och långlinjerat.

Hästar står inte självmant på det sättet en längre stund om de inte är felbyggda (sett ur funktionell synvinkel)
Undantagsvis kan de göra det om de är kissnödiga....




 


RSS 2.0