Jämförelse och perspektiv
Jag önskar att människor som engagerar sig i avelsdebatten gör det också ur islandshästens och naturens perspektiv. Det finns så mycket att förvalta och bevara. Samtidigt som det finns vissa saker som kan förbättras.
Men bevara anknytningen till den historiska användningen och hur islandshästen skapats genom naturligt urval. Vi kan hjälpa naturen på traven till en viss del genom att förbättra ur perspektivet att islandshästen används som ridhäst och vissa hållbarhetsaspekter. Men andra saker bör vi respektera och inte förändra.
Och vad jämför man med? Vilka erfarenheter har man av islandshästar och deras gångarter?
Det tvistas om vad som ger bra ridhästegenskaper exteriört sett för en islandshäst. En sak kan vara säker och det är att det som betraktas som visuellt vackert inte alltid är det ultimata för ridbarheten. Och det "visuellt vackra" är för mycket präglat av andra hästrasers värderingar.
Ta hänsyn till pass och tölt, balansen mellan gångarterna. Islandshästen ska kunna röra sig lätt och ledigt i hagen oberoende av vilken gångart den väljer. Behärska sina rörelser, leka fjäderlätt, byta riktning, rusa iväg i kraftfull fart med flygande man och stolt svajande svans. Det ska vara en glädje för åskådaren att titta på hästens rörelser och lek.
Som uppfödare är det en sann glädje att kunna gå ut i hagen och se sådana uppvisningar av unghästarna. Det är värt allt arbete och alla kostnader. Glädjen att få uppleva en häst som dansar och visar upp en sådan livslust och kroppskoordination gör att tiden stannar upp en stund. Och skapar också en spänd förväntan på vad hästen kommer att prestera som ridhäst.
Det är så viktigt hur hästen rör sig i frihet. Där läggs grunden för ridbarheten och hållbarheten. Där visar hästen sin naturliga balans och hur den behärskar sina gångarter. Vid avelsurval låser alltför många in sig i värderingar om hur hästen ser ut under ryttare och glömmer att se efter hur den rör sig när den släpps fri i hagen.
