Underhalsens tid är inte förbi
Det var intressant läsning i senaste Islandshästtidningen. Temat var hästens väl och vad som är rimlig prestation och bra ryttarteknik och ryttarkänsla.
Och även här togs det i en av artiklarna upp denna tråkiga tendens som jag tycker är alltför vanlig. Många hästar rids i en töltform de inte klarar av - eller rent av kanske det är ryttaren som inte klarar av den - och resultatet blir många gånger spända käkar, spänd underhals och spända sidor. Och den rena mjuka fyrtakten försvinner.
Så spända hästar gör av med otroligt mycket kraft på fel sätt. Och ännu mer kraft gör sådana hästar av med när de samtidigt ska gå med hög frambensaktion och bogarna inte ges plats till att göra det.
Underhalsens tid är inte förbi - trots att många av de klassiska "stjärnkikarna" nu är borta. Spända käkar, spänd underhals och spända sidor går att rida en häst till ändå - om ryttarkänslan inte får högsta prioriteten.
Kalla kårar
"Islandshästar grisepassar gärna och ofta i hagen och de gör det för att det är bekvämt och naturligt."
FEL FEL FEL!
Så är det verkligen inte. En korrekt byggd islandshäst med balans går i stort sett aldrig i grisepass. Att det kan dyka upp några enstaka passaktiga steg är en annan sak. Hästen försöker hitta balansen igen och återgår så snart den hittat balansen till en riktig gångart. Unghästar kan vid vissa tillväxtsprång där de är överbyggda ibland visa upp lite mer passaktighet i de ögonblick de tappar balansen. Men justerar det snabbt igen.
Jag anser att om en häst visar grisepass i hagen är det ett varningstecken. Det är något hos hästen som får den ur balans så att den inte klarar att trava, eller inte klarar att gå i tölt eller inte klarar att gå i skritt.
Och går en unghäst i enbart grisepass - dvs ingen skritt, ingen trav, ingen tölt - under hela sin uppväxt är det alarmerande.
Och tyvärr är det dessutom inte så ovanligt att man inte ser skillnad mellan tölt och grisepass. Det är ofta så att grisepass tyvärr kallas tölt för att man helt enkelt inte har kunskap till att se skillnaden.
Dags för morot
Jag tycker att följande borde införas:
- Ett standardiserat klassificeringssystem för unghästar som gäller över hela landet. Avelsdomare som gör bedömningarna.
- Stamboksklass med inriktning på just avelsvärde som fertilitet och bedömningsresultat - INTE enbart räknat på BLUP.
- Kompletterande premieringssystem som kan ge utmärkelser till bra avelsston utan krav på att BLUP ska ligga på en viss nivå. Här ska istället rena bedömningsresultat och tävlingsmeriter för avkommorna spela roll.
Samtliga tre punkter skulle ge ett bättre marknadsföringsunderlag och köpare kan få bättre grundvägledning när de letar kvalitet.
Orsaken till att jag anser att det behövs komplement till utmärkelser med BLUPinslag är att BLUP fungerar inte fullt ut ännu och kommer inte att göra det på flera år. Det bedöms för få hästar. Tävlingsresultat räknas dessutom inte in. Ändå ska denna BLUP tas med i alla möjliga och omöjliga sammanhang för att bedöma en hästs avelsvärde. Istället för att titta på avkommeresultaten i sig stirrar många sig blinda på en klumpsumma som grundar sig på något som inte ens finns i en del fall, dvs bedömningar bakåt i stammen.
BLUP fungerar enbart på hästar där flera generationer är bedömda och där tillräckligt många avkommor är bedömda för att sannoliheten för BLUPen ska bli tillräckligt hög.
Vaggerydsbedömningen lördag maj 2010
Jag såg inte alla ridvisningar men ganska många och jag måste säga att jag saknade riktigt klockren fyrtaktstölt hos många av de hästar som visades.
Jag hoppas att det var en effekt av mycket regn, frusna ryttare och lite tung bana (vilket ju inte påverkar avelsmaterialet i sig) och inte att det beror på att det blir allt färre avelshästar som går i - eller nedärver - klockren smidig tölt. Visst har det varit hästar även under tidigare avelsvisningar med mycket aktion och viss styvhet i sidorna som fått relativt god utdelning i bedömningpoäng ändå, men nu var det slående hur få det var som visade prov på den smidighet i tölt som jag tittar efter och anser vara så viktig.
