Myten om avelsstona som försvann
Prestationsston och avelsston - finns de i Sverige ?
Med tanke på att det finns så många svenskfödda tävlingshästar och även avelsbedömda svenskfödda hästar så måste svaret bli ja... Ändå talas det mycket om att riktigt bra avelsston inte finns i Sverige.
Så vart tog de och deras avkommor vägen? :-) Med tanke på vilka kostnader det är för att visa sina ston till en riktigt bra bedömning så är det inte så konstigt att det inte finns så många till salu. Får guldklimparna dessutom fina avkommor håller man hårt i dem...
Problemet är här att det inte är så många som ser värdet i dessa fina stons avkommor. Och att det inte alltid är högsta värdet på BLUP eller toppsiffror på bedömningen som visar vilken bra brukshäst och avelssto det är. Köpare kan helt enkelt inte bedöma det de ser. Många klamrar sig fast vid BLUP och tror att det är räddningen när de inte kan sålla.
Stona finns alltså men många gånger saknas resurserna att få fram dem hela vägen i Sverige. Eftersom många köpare vill ha en färdig häst och inte vill lägga träningspengarna själva eller i vissa fall inte betala det fulla pris som stoet kostar färdigbedömd så blir det som det blir med frekvensen av färdigbedömda och förstaklassade ston som är till salu. Dessutom är det stor brist på riktigt kunniga och pålitliga tränare. En handfull bara som klarar att ta en häst så långt som det krävs för en riktigt bra bedömning utan att knäcka den.
Sedan kan ju jag tycka att man inte ser skogen för alla träden om man hänger upp sig på att en häst har en bedömning på 7.70 och en annan 8.01.... Här måste man göra en bedömning av hästen i sig och egenskaperna hos den. Vilka är de svaga punkterna? Vad är avelsmålet? Vilka hingstar kan man använda till just det här stoet? Är dessa kombinationer en väg till avelsmålet?
Sedan förekommer det ytterligare ett fenomen som försvårar för uppfödaren och speglingen av det verkliga värdet hos avelsstoet. Avelsprestation tycker jag hör ihop även med avkommors tävlingsprestation. Att avelsvärde och prestation ligger så långt ifrån varandra i Sverige tycker jag är beklagligt. Bedömningssystemen ligger milslängder från varandra. Ston och hingstar som ger tävlingspresterande avkommor som inte avelsbedöms ratas i rankningarna eftersom avelsvärdet inte inriktas på ridhästprestation. Och ändå är det kompletta ridhästar som är det stora avelsmålet. Snett....
Om man vill hitta en riktigt fin häst måste man nog vara beredd att ibland göra en insats med träning och bedömning. Det finns många fina unghästar som med rätt matchning kan komma mycket långt. Därför blir jag lätt "upprörd" och extra talför när så många talar om att det inte finns något bra material i Sverige....
Med tanke på att det finns så många svenskfödda tävlingshästar och även avelsbedömda svenskfödda hästar så måste svaret bli ja... Ändå talas det mycket om att riktigt bra avelsston inte finns i Sverige.
Så vart tog de och deras avkommor vägen? :-) Med tanke på vilka kostnader det är för att visa sina ston till en riktigt bra bedömning så är det inte så konstigt att det inte finns så många till salu. Får guldklimparna dessutom fina avkommor håller man hårt i dem...
Problemet är här att det inte är så många som ser värdet i dessa fina stons avkommor. Och att det inte alltid är högsta värdet på BLUP eller toppsiffror på bedömningen som visar vilken bra brukshäst och avelssto det är. Köpare kan helt enkelt inte bedöma det de ser. Många klamrar sig fast vid BLUP och tror att det är räddningen när de inte kan sålla.
Stona finns alltså men många gånger saknas resurserna att få fram dem hela vägen i Sverige. Eftersom många köpare vill ha en färdig häst och inte vill lägga träningspengarna själva eller i vissa fall inte betala det fulla pris som stoet kostar färdigbedömd så blir det som det blir med frekvensen av färdigbedömda och förstaklassade ston som är till salu. Dessutom är det stor brist på riktigt kunniga och pålitliga tränare. En handfull bara som klarar att ta en häst så långt som det krävs för en riktigt bra bedömning utan att knäcka den.
Sedan kan ju jag tycka att man inte ser skogen för alla träden om man hänger upp sig på att en häst har en bedömning på 7.70 och en annan 8.01.... Här måste man göra en bedömning av hästen i sig och egenskaperna hos den. Vilka är de svaga punkterna? Vad är avelsmålet? Vilka hingstar kan man använda till just det här stoet? Är dessa kombinationer en väg till avelsmålet?
Sedan förekommer det ytterligare ett fenomen som försvårar för uppfödaren och speglingen av det verkliga värdet hos avelsstoet. Avelsprestation tycker jag hör ihop även med avkommors tävlingsprestation. Att avelsvärde och prestation ligger så långt ifrån varandra i Sverige tycker jag är beklagligt. Bedömningssystemen ligger milslängder från varandra. Ston och hingstar som ger tävlingspresterande avkommor som inte avelsbedöms ratas i rankningarna eftersom avelsvärdet inte inriktas på ridhästprestation. Och ändå är det kompletta ridhästar som är det stora avelsmålet. Snett....
Om man vill hitta en riktigt fin häst måste man nog vara beredd att ibland göra en insats med träning och bedömning. Det finns många fina unghästar som med rätt matchning kan komma mycket långt. Därför blir jag lätt "upprörd" och extra talför när så många talar om att det inte finns något bra material i Sverige....
Kommentarer
Postat av: Cecilia
Tack för ett intressant inlägg, det behövs ett nytt tänk för att få upp ögonen för våra svenska avelsston!
Postat av: Tanja
Go girl! :)
Trackback
