Uppfödning med värde och kvitto på det.
Jag har under ett antal år talat mig varm för och även skrivit flera inlägg (dessa kan du läsa här) i tidningen Islandshästen om behovet av nationella mönstringar. SIF bör söka efter och skapa möjligheter för uppfödare att få befäst en uppfödnings kvalitet. Det ger stimulans både för uppfödares utveckling och ger ett bra försäljningsargument.
Dvs SIF bör hitta en nationell form för kvalitetsbedömning av islandshästar och den ska vara standardiserad så att människor vet att kvalitetsbedömningen är konsekvent och har ett värde.
Jag avser inte någon ”återgång” till nationella bedömningar (det blir gammalt tänk då i gamla spår – jag kallar det för ”nationellt” därför att FEIF bedömningar måste följa vissa regler men att ett lands förbund också måste kunna ha viss frihet att kunna stimulera aveln och kvaliteten på hästarna i sitt eget land. Jag kan inte tänka mig annat….). SIF behöver titta på möjligheter att komplettera avelsbedömningar med något mer. Det behövs för att stimulera avel och uppfödning. Samtidigt som en sådan här ingång säkert skulle öppna för ökat deltagande i avelsvisningar på FEIF-nivå. Vilket också är en stor fråga…
Det är nödvändigt att hitta ett sätt att mönstra unghästar, eftersom marknaden är så fullmatad med unghästar med diverse tillblivelsebakgrund. Alla med samma prisbild. Det finns alltså ingen vettig prisspridning. Det är bara försäljningssvada i annonserna som gäller. Och hur ska en köpare med mindre islandshästerfarenhet kunna veta vilken häst som har kvalitet om det inte finns något mer att visa upp än ”välformulerad” text? Många köpare har helt enkelt inte förmågan att kunna sålla via bilder och text. Och vad gäller hästens BLUP är det en statistisk beräkning av hästens kommande avelsvärde grundat på föräldrarnas BLUP. Inte en garanti på hur passande som ridhäst just den hästen är som individ. Inget kvitto på individens kvalitet...
