Att planera och vara klarsynt
Varför utannonseras så många föl redan när de bara är några månader gamla? Jag tycker verkligen det är uppvisande av dåligt omdöme när det i annonser talas om att fölet är leveransklart vid sex månaders ålder. Har det varit ett förhastat beslut och fölägaren har insett vilket arbete och ansvar det är att ha ett föl och så småningom en unghäst?
De som väljer att ta ett föl utan större eftertanke - hur mycket kan de om islandshästen och vad som är rastypiskt? Kan de bedöma gångartsanlag och ridhästtalang på ett korrekt sätt. (OBS med ridhästtalang talar jag inte om enbart tävlingshästar utan talang för att bli en trevlig och mångsidig ridhäst)
I den allmänna debatten talas det om självsanering men hur ska köpare välja bra ridhästar om de inte har kunskaper om vad som är bra gångarter och bra ridhästegenskaper för en islandshäst?
Jag anser att det blir för kostsamt för islandshästrasen och de enskilda islandshästarna att låta aveln bli helt självsanerande. Det behövs ett visst urval och kvalitetsbedömning av de hästar som ska användas i avel. Och även av de unghästar som sedan ska bli ridhästar. Sedan är det en annan sak att det system som finns nu skulle kunna förbättras. Både prismässigt och tillgångsmässigt.
Jag tycker att det är alldeles för mycket inriktning på att köpa ungston som det ska tas föl på utan urskillning. Det är alldeles för lite fokus på islandhästen som ridhäst. Valacker är utmärkta ridhästar, men av någon anledning är det för det mesta ston som efterfrågas. Varför denna strävan efter föl men inte efter ridhästar? Föl förblir inte alltid föl. De växer upp och ska bli trevliga hästar, annars går de en tråkig och stressande framtid till mötes som "vandringspokaler" dvs med många ägarbyten och krav på prestationer som hästarna inte kan leverera. Man måste ta sitt ansvar när man väljer att ta fram ett föl och se till att fölet får de förutsättningar den behöver för att blir en trevlig ridhäst, både genetiskt och uppväxtmässigt. För hästens skull.
Sentimentalavel som många talar om är inget fel i - om sentimentalaveln är äkta - dvs man är klarsynt när det gäller hästen man har, valet av sto och hingst, vilket arbete det innebär med föl och unghästar och också behåller det föl man valt att ta fram en rimlig tidsperiod. Men att skylla på sentimentalavel för att "ta föl", inte veta tillräckligt om avel och uppfödning och sedan inte vilja behålla det man avlat fram mer än högst sex månader ger inte islandshästrasen ridhästkvalitet och en kvalitetsmångfald.
