Böljande tölthästar...
Funderar på om det är ridsättet med alltför inriktad "påtyglenprincipen" som gjort att den "vibrerande och böljande" töltrörelsen blivit alltmer sällsynt...
Även framstående tölthästar har alltmer en "tvåtaktstendens" och man ser inte heller så ofta den lätta pendelrörelsen, där den töltande hästen ställer sitt huvud omväxlande till höger och vänster, en rörelse som följer hästens taktfasta fyrtakt.
Det är en härlig känsla att sitta på en häst med smidig tölt där kroppen är mjuk och i balans. Man kan känna den böljande och vibrerande töltrörelsen i ryggen/manken och också se den uppåtgående pendlande rörelsen i nacken och halsen. Nacken (och nu talar jag alltså om punkten strax bakom öronen) "studsar uppåt" samtidigt som halsen och huvudet pendlar lätt från sida till sida i takt med benens och bogbladens rörelser.
Förr vet jag att det talades en hel del om att inte störa en häst som gick korrekt i tölt på det här sättet. Man skulle fjädra i handlederna för att ge hästens rörelse i hals och huvud det utrymme den behövde. Inget som direkt syntes från marken men som hästen for väl av. Hästen skulle gå med fin balans och bära sig själv, så gott som inget stöd i tygeln.
Jag hör aldrig något sådant nu. Mest talas det om att hästarna ska gå i form i tölt som då tyvärr blir någon låst variant med krum nacke. Hästen får inte heller något utrymme för pendelrörelsen. Strama tyglar är det som gäller. Och minimala volter som träningsstrategi.
Jag tycker jag alldeles för ofta ser uppdragna hästmungipor och spända halsar och käkar på töltande hästar.
Även framstående tölthästar har alltmer en "tvåtaktstendens" och man ser inte heller så ofta den lätta pendelrörelsen, där den töltande hästen ställer sitt huvud omväxlande till höger och vänster, en rörelse som följer hästens taktfasta fyrtakt.
Det är en härlig känsla att sitta på en häst med smidig tölt där kroppen är mjuk och i balans. Man kan känna den böljande och vibrerande töltrörelsen i ryggen/manken och också se den uppåtgående pendlande rörelsen i nacken och halsen. Nacken (och nu talar jag alltså om punkten strax bakom öronen) "studsar uppåt" samtidigt som halsen och huvudet pendlar lätt från sida till sida i takt med benens och bogbladens rörelser.
Förr vet jag att det talades en hel del om att inte störa en häst som gick korrekt i tölt på det här sättet. Man skulle fjädra i handlederna för att ge hästens rörelse i hals och huvud det utrymme den behövde. Inget som direkt syntes från marken men som hästen for väl av. Hästen skulle gå med fin balans och bära sig själv, så gott som inget stöd i tygeln.
Jag hör aldrig något sådant nu. Mest talas det om att hästarna ska gå i form i tölt som då tyvärr blir någon låst variant med krum nacke. Hästen får inte heller något utrymme för pendelrörelsen. Strama tyglar är det som gäller. Och minimala volter som träningsstrategi.
Jag tycker jag alldeles för ofta ser uppdragna hästmungipor och spända halsar och käkar på töltande hästar.
Kommentarer
Trackback
